[Bellona]

Det sägs alltid att det Privata är politiskt politikens totala inflytande in i varje por av ens privata liv. Ursprunget kan jag verkligen förstå hur arbetsfördelningen inom kärnfamiljen blev en politisk fråga, kvinnors hemarbete, dagis,omvårdnad etc och ett problem i en större kontext som visade på en klar maktstruktur. Men det var 1970-tal och då sprängde den här idén upp gamla strukturer om det politiska för något som enbart tillhörde den offentliga arenan. Idag är idén om det privata som politiskt något som verkar finnas i det allmänna medvetandet. Allt man gör från att välja glödlampor, att föda barn, inreda, jaga älg är politiskt. Varenda handling är ett uttryck för ett politiskt ställningstagande.

Samtidigt som alla privata verb blir politiska minskar de stora politiska ställningstaganden i stor politiken. Istället blir det upp till varje individ att genom sitt handlanden gör politik. Man kan se det här som ett uttryckt till ett mer individcentrerat samhälle. Så vad jag funderar på är om politikens övertagande av varje göromål i livet konkurrerar ut de stora generella frågorna. Att det privata står i motsats till det offentliga eller att det finns gränser för hur mycket tyngd man ska lägga på den politiska analysen privata?

[Dacke]

Wendy Brown är lysande som vanligt när hon utvecklar just tanken om det privata och det politiska och kritiserar det feministiska slagordet på grunden att det progressiva ibland är att bevara det privata mot det politiska, t.ex. olika tvång mot kvinnors klädsel från det politiska, vare sig det är att inte få ha burka eller att man måste ha det. På samma sätt kan man ju tänka sig en massa andra saker, att ha hemligt medlemskap i ett fackförbund är ju säkert något vi vill bevara, eller att staten inte ska få bestämma vem man får ligga med eller inte eller vad det nu än må vara.

[Jag]

Är lite svårt att definiera någon slags princip. Men en utgångspunkt kan vara hur viktig en frihet är för en person, och ställa det mot hur stor negativ konsekvens det har för andra.

[barfa]

Ursprungligen postat av Bellona

Samtidigt som alla privata verb blir politiska minskar de stora politiska ställningstaganden i stor politiken. Istället blir det upp till varje individ att genom sitt handlanden gör politik. Man kan se det här som ett uttryckt till ett mer individcentrerat samhälle. Så vad jag funderar på är om politikens övertagande av varje göromål i livet konkurrerar ut de stora generella frågorna. Att det privata står i motsats till det offentliga eller att det finns gränser för hur mycket tyngd man ska lägga på den politiska analysen privata?

Man kan ju försöka kolla på en fråga ur bägge synvinklar, både privat och offentlig. En del frågor är väl mer meningslösa än andra att försöka agera privat i. Så som millimetermiljöhänsyn. Men rasism och sexism t ex tycker jag är viktigt att se och motarbeta även på ett privat plan, i sina privata relationer. Sen så kan det ju vara intressant att fundera över hur man påverkas på ett privat plan av politiska skeenden.

[Cookie Monster]

Politiken/Privata
Distinktionen mellan det privata och det politiska är en operativ konstruktion av borgerligheten som klass. Borgerligheten har alltid haft en fäbless för differentiering och deras samhällsbygge handlade mycket om den politiska distinktionen samhället/staten, där samhället var det civila*. I det civila samhället var kärnfamiljen var den grundläggande enheten. Denna operativa konstruktion var ny när den uppkom då familjen tidigare varit en integrerad del av samhället.

Detta är förhållandevis väldokumenterat inom politisk och socialhistorisk litteratur.

Politiken/Det politiska
Sina brister till trots är Chantal Mouffes essä "Det politiska" ypperlig för att diskutera hur politiken blivit särskild från det politiska. Vad hon lyfter upp som jag finner intressant är hur dagens politik blivit skärmad från folket och ägnat sig åt triviala frågor istället för att diskutera grundläggande konflikter. Men de politiska konflikterna finns fortfarande i vår vardag och engagerar människor. Även om de inte kläs upp politikens traditionella språk kan människor beskriva centrala konflikter.

Den liberala konsensus ideologin har blivit så dominant, att vi idag får allt svårare att särskilja den från övriga samhället. Marx och Engels gjorde en gång avgränsningen mellan samhälle och ideologi, och som Zizeks arbete fokuserat är ideologi kritiken återigen ett hett ämne.


Gränsen för det politiska systemets tentakler
En annan frågeställning är dock vilka möjligheter politiken har att påverka det privata? Politiken kan få till stånd en kvotera föräldraförsäkringen, men de kan inte påverka den faktiska arbetsdelningen i hemmet. Politiken kan höja eller sänka skatten men den kan inte påverka om kapitalet stannar i landet. Politiken kan lagstifta mot diskriminering men den kan ändå inte stoppa diskrimineringen på bostads- och arbetsmarknaden. osv.

Politikens makt är väldigt begränsad i det borgerliga samhället till följd av dess funktionella differentiering (se Helmut Willke). Vad de kan påverka är de politiska rambetingelserna, men de kan inte kontrollera andra system. Därför kommer t ex Vänsterpartiet aldrig kunna förändra det ekonomiska systemet även om de skulle bilda regering.

Implikationen blir sannolikt att rörelser som vill förändra ekonomiska systemet måste sannolikt operera inom systemet. Rörelser som vill förändra vardagen måste i de vardagliga systemen. Den andra implikationen som ofta negligeras av vänstern är den pedagogiska, nämligen för att kunna operera inom ett system måste man också bruka rätt dess koder för kommunikation.


*Borgerligheten gav också upphov till differensen mellan religion/politik, religion/ekonomi, religion/vetenskap med flera.

[Sötsur]

Det som vi kallar för privat är intressant att analysera ur en kollektiv synvinkel, för att kunna förstå hur samhället är uppbyggt och kan förändras när det gäller ex hemarbete som någon tar upp.

Problemet blir ju just när det privata politiska individualiseras genom att det är individerna som ska läsa problemen privat var för sig.

Alltså, analysera det privata och individuella beteendet men på ett strukturellt sätt och se till de kollektiva lösningarna.

[Cookie Monster]

Dystopiske Zygmunt Baumans käpphäst är precis det att samhällslivet, det privat, har individualiserats i en rasande takt. Han vill gå så långt som att säga att vi inte längre kan prata om ett samhälle på grund av avsaknaden av kollektivism. Det är dessvärre lätt att hitta stöd för tesen. Nyligen kom det till och med en studie på att människor inte ens tittar på tv tillsammans, vilket tidigare varit en central umgänges arena för människor. När tv:n introducerades var det en aktivitet som engagerade flera familjer eftersom få hade tillgång till den i städerna. Tv:n kom att ersätta den sociala roll som högläsningen tidigare haft för gemenskap. Idag har många familjer en tv per familjemedlem. Vi vet också att människor inte längre äter tillsammans i hemmen, utan familjemåltiderna är bort liksom dess sociala och pedagogiska funktion. Ser vi till idrottslivet ökar de individualiserade gymmen i förhållande till kollektivt fostrande idrotterna. Fackföreningarna betraktas mer som en försäkringskassa än en arena för socialt handlade, samtidigt som arbetarrörelsens bildnings- och caféverksamhet har varit på avveckling under lång tid.

Gissningsvis är detta en konsekvens av den allt mer accelererande arbetsdelningen, som också leder till dokumenterade negativa effekter på den psykiska och fysiologiska hälsan.

Personligen tror jag på att bygga i det lokala genom att skapa och återskapa autentiska mötesplatser för att såväl umgås som prata politik i vardagen.

[Satan]

Ursprungligen postat av Bellona

Samtidigt som alla privata verb blir politiska minskar de stora politiska ställningstaganden i stor politiken. Istället blir det upp till varje individ att genom sitt handlanden gör politik. Man kan se det här som ett uttryckt till ett mer individcentrerat samhälle.

Statens (politikers) inflytande över det privata är alltså ett uttryck för ett mer individcentrerat samhälle? Hur tänkte du nu? Om något så är det ett uttryck för kollektivism. Då hemmasysslor och hur man arrangerar dom är en politisk fråga är det snarare en inskränkning av individens privatliv. Politiken, i vilken form den än vill komma, har inte ett skit att göra med hur människor själva arrangerar sina liv.