struten:
Jasså, du är intresserad av dom? :-)
Jag gillar dom inte så väldans mycket, t.ex. är statskapitalism-köret förvirrande och oxå politiskt tveksamt eftersom de inte kan se några fördelar alls med "arbetarstater" jämfört med "västlig kapitalism". Men sådana fördelar finns ju. Tycker jag. och jag tycker det är fördelar värda att försvara gentemot kapitalistisk restauration.
Trots byråkrati och total avskaknad av konkret arbetarmakt så är ju t.ex. Kuba ett tusen gånger bättre land för arbetare, bönder och folkmajoriteten än motsvarande kapitalistiskt land med liknande BNP i Latinamerika. Till exempel.
Jag störde mig oxå oerhört på Alex Callinicos när han var nere i Malmö under ESF. Han ville läxa upp en massa företrädare från irakiska motståndet för att de inte tillräckligt betonade fackföreningarna i landet. En kraft som ju faktiskt inte har så stor betydelse just nu i Irak, i det nuvarande skedet i alla fall (typ 70 % arbetslöshet, militär ockupation, underjordisk gerillakrigföring etc.).
Enligt wikipedia saknar cliffiterna partiprogram, de har bara en sammanfattning i form av "Where we stand" som finns i varje nummer av deras tidning, typ som SP:s kortfattade programförklaring i varje nummer av Intis:
http://www.swp.org.uk/where.php
Antagligen får man läsa någon sammanfattande, men lite längre, text av Tony Cliff eller Alex Callinicos istället.
Fatale:
Machobullrunkarna? Tack, men nej tack. Finns ju ngn skrivning på hemsidan där kommunpolitikern där i Västervik intervjuas och spyr galla över feminism, antikrigsrörelse, antiimperialism, ekologi etc. Have a look, my friend.
http://www.nyttarbetarparti.se/index...intervjuregell
Citat:
|
Vad jag menar är att många personer inom vänstern befinner sig utanför banan. De talar om fel saker. De har glömt bort klassperspektivet. De pratar om kön, etnicitet och annat bullshit istället för att ena människor utifrån deras klasstillhörighet.
|
Moget. Och vi imponeras av arbetarskjortan. Rutig och allt.
Seriöst. Är inte patriarkat och feminism extremt viktiga frågor för kommunister, speciellt med tanke på att strukturerna reproduceras om och om ingen även inom rörelsen? Och hur ofta uppmärksammas situationen för kvinnor i heterosexuella relationer, fördelningen av och ansvaret för hushållsarbete?
Rasismen i arbetarrörelsen oxå "bullshit"?
Sorry, kamrat
Fatale . Jag kan inte ta dom på allvar. Det är på gränsen till humor.
Visst är fackföreningsengagemanget och arbetet på arbetsplatser intressant. Och "utökade offentliga investeringar" kan jag oxå skriva under på. Men det är också allt.
FAS har ju en mer gedigen historia, där några har samma bakgrund som undertecknad, alltså i gamla Folkmakt. Därmed blir jag s.a.s automatiskt lite sympatiskt inställd.
Citat:
Citat:
[...]är inte något nytt politiskt parti, fackförbund eller självutnämnt ledarskap.
Kommentar: Det är viktigt att man inte ska vara ett avantgarde som skall leda klassen utan organiserar på gräsrotsnivå, och är en politisk organisation och inte en facklig-politik eller partipolitisk, där alla arbetare kan vara medlemmar. www.arbetarsolidaritet.org
|
Det är nog
däremot en av få skrivningar jag tycker är kass. :-)
Klart som korvspad att vi är i
akut behov av avantgarde och ledarskap. Men inte självutnämnt utan utnämnt av oss. Ledarskap som vilar i händerna på gräsrötterna, så att säga. Omedelbart avsättbara och hela den grejen.
Annars gör dom ju bra grejer. Också den här kassan - Stridsfonden - för att samla cash till arbetarkamper runtom i landet. Bra!
Däremot inte så mycket om kvinnokamp t.ex. Finns en skrivning
Citat:
|
Att kämpa emot kvinnoförtryck, rasism, homofobi och andra typer av förtryck är en självklar del av klasskampen.
|
men dom här bitarna förtjänar hela stycken i sig, menar jag.
Också tveksamt att
enbart se kampen mot kvinnoförtryck som "del av" klasskampen. Det är det ju också, men inte bara.
Kvinnokampen är även en sorts "klasskamp" inom klassen, mot grabberiet och gubberiet, exkluderingen, homosocialiteten etc.
Jag tror generellt att 90-talet var en period då "vänstern" - speciellt kanske (v) - slutade tala om klass. Klassbegreppet och betoningen på klasskamp försvann från offentliga samtalet, och kulturgubbar och kulturtanter inom "liberal vänster" talade
enbart om t.ex. feminism. Och det var ju fullständigt keff.
Motreaktionen blev dock - tror jag - till viss del att "kasta ut barnet med barnvattnet".
Folk var så jävla trötta på kulturvänstern och den liberala vänstern; man lackade ur fullständigt eftersom det också var i kölvattnet av den brutala 90-talskrisen och tystnaden om arbetarkampen i fackföreningar, vänstern etc.
Kort sagt: Varför snackades det
bara miljö och feminism? Vad hände med arbetsplatsen och klassen?
Motreaktionen blev
bara arbetsplatsen och klassen.
Jag tror vi har sett "tes" och "antites". Nu behöver vi "syntes". Det bästa av kvinnokampen parat med det bästa av arbetsplatserna. Hushåll och fackligt. Vilda strejker och Tiina Rosenberg. Typ.
Friedrich Engels,
http://www.marxists.org/svenska/marx...21-d039.htm#h6
Citat:
|
Mannen måste i dag i det stora flertalet fall föda och livnära familjen, åtminstone i de besittande klasserna, och det ger honom en maktställning, som inte behöver några extra juridiska privilegier. Inom familjen är han borgaren, kvinnan representerar proletariatet.
|